Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
»Den är icke något brott, dtt är blott ni, som kallar
den så>, svarade kvinnan så bestämdt, som om hon
genom för-tviflans nätter och dagar genomtänkt sin
handling.
Prästen blef retad och sökte i sitt minne efter några
dråpord, då han återigen hörde några skarpa små skrik
från den pinade sanden därute.
»Ni ger ändock ett dåligt föredöme för församlingen»,
sade han.
»Ett sämre, om jag stannar», sade kvinnan.
»Ni blir arflös.»
»Det vet jag.»
»Ni förlorar ert rykte.»
»Det vet jag också, men det bär jag, när jag är
oskyldig.»
»Men ert barn?»
»Det tar jag med mig.»
»Hvad säger mannen om det? Ni har ingen rättighet
öfver ert barn, när ni öfverger hemmet.»
»Har jag icke? Öfver mitt eget barn?»
»Det är alltid två ägare till ett barn.»
»Då räcker icke Salomos visdom att lösa denna
tvist. Men jag skall slita den, om jag kan genom
att göra ett slut på detta. Jag kom till er för
att begära ljus och ni leder mig in i en mörk gång,
där ni släcker ljuset och går er väg. Ett vet jag:
där kärleken upphört, där återstår endast synd och
förnedring; jag vill icke lefva i synd, därför bryter
jag.»
Häftiga andetag såsom af återhållna känslor hördes
tätt utanför; prästen kämpade sin strid; därpå sade
han:
»Såsom kyrkans tjänare har jag endast Herrans
ord att hålla mig till, och det är hårdt som
hälleberget; som människa kan jag endast säga, hvad
mitt hjärta ingifver mig, men som kanske är synd,
ty människohjärtat är en skröplig ting. Gå i frid
och upplös inte hvad Gud förenat!»
»Nej, icke hvad Gud förenat, men hvad makarnas
föräldrar stiftat. Ni har icke ett ord att säga mig
till tröst på den tunga väg jag går att vandra.»
Prästen skakade på hufvudet nekande.
»Må ni icke en gång få mottaga stenar, då ni kommer
att begära bröd», sade kvinnan med en nästan hotande
ton och gick ut.
Prästen kastade af sig rocken igen, drog en suck
och sökte förjaga de obehagliga känslor mötet
framkallat. När han kom ut, mötte han sin hustru med
den anmärkningen, att det gjorde honom uppriktigt
ondt om den arma kvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
