Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
»Nej se, en sådan vacker flicka», utbrast han.
Flickan vände sig om. Giacomo kastade en
slängkyss.
»God morgon, vackra Anna!» sade han och ville gå in
i köket, men Botvid drog honom i jackan.
»Hon heter Maria», sade denne sakta.
»Nä ja, det gör detsamma, hvad de heta, bara de
hålla att ta i och tåla se på! Det var en vacker en
emellertid; den ska vi skrifva opp!»
Och så gingo de ner till klostret. De fördes in
i kyrkan, där abboten och konfessorn snart skulle
infinna sig för att hälsa den nykomne konstnären.
Botvid ställde från sig skorna vid dörren och
tog vigvatten, men Giacomo gjorde intetdera. Han
betraktade hvalfven och fann dem grandiosa;
han anmärkte på pelarne, att de kunde varit
smärtare. Kristus på högaltaret hade ett fel på
vänstra knäet och ögonen blängde för mycket åt
sidorna.
Botvid gick som på glöd och ville oupphörligt varna
Giacomo, att han icke skulle tala högt och icke
gå så hårdt på golfvet, men denne förstod icke
hvad han sade. Han snodde omkring öfverallt och
anmärkte på allt, utom på hvalfven, hvilka han fann
oöfverträffliga.
Slutligen anlände abboten och konfessorn, Giacomo gick
dem frimodigt till mötes och skakade deras händer. Med
en dånande stämma, som kom kyrkan att skrälla, sade
han:
»Herr abbot och konfessor, jag känner mig mycket
lycklig att få öppna bekantskap med eder, och
jag ställer min obetydliga färdighet till edert
förfogande! Jag heter Giacomo och ber att få räknas
som en af de edra.»
De båda munkarne såga på hvarandra med fasa, men
svarade intet.
»Äro de vördiga fäderna stumma?» frågade han
Botvid.
»I himlens namn, man talar icke högt i kartusianernas
heliga samfund», svarade Botvid darrande.
»Talar man icke här?»
»Nej, man skrifver!» Och Botvid räckte honom en
grif-feltafla.
»Ja, men jag kan icke skrifva, jag», sade Giacomo,
»jag bara målar.»
Efter en skriftväxling mellan de heliga fäderna och
Botvid öfverenskoms, att Botvid hviskande skulle
uppträda som tolk, och förelades Giacomo, att han
skulle aflägga värjan, innan han fick inträda i Mariae
kapell. Sedan villkoren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
