Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvem tror du hade rätt?» hviskade Botvid till
Giacomo, då de smögo sig ut.
»Det är icke godt att säga, men nog trodde de båda
på hvad de sade!»
Marias frid var ute. Priorn vaknade en morgon tidigt
vid att det knackade i väggen ofvanför hans bädd. Han
lyssnade och hörde en mansröst. Knackandet tilltog
och kom allt närmare. Slutligen skakade väggen, och
korset, som hängde på densamma, föll ner. Rappningen
lossnade; tegel och murbruk ramlade in i cellen,
och slutligen syntes murarens hacka i hålet. Det
stora rifningsarbetet hade börjat, och i stället
för det rifna klostret byggdes Gripsholms slott upp
igen. Munkarne ville icke gifva sig af. De drefvos
från cell till cell, från sal till sal, men hackan och
spetten förföljde dem hänsynslöst. Omsider återstod
endast kyrkan, där de slogo sig ner och lefde af de
matvaror, som fromma medmänniskor förde till dem. När
inga föreställningar längre hjälpte, lät man taga
ut fönstren, men de arma munkarne sofvo i draget på
det kalla golfvet. Då uppfann arbetsfog-den, att man
skulle röka ut dem. Till den ändan blefvo fönstren
åter insatta, och midt på golfvet tändes en stor
brasa af ull och nöthår, hvilket hade den verkan,
att munkarne gåfvo sig af. Och nu spredo de sig ut
i den närliggande bygden, där barmhärtiga människor
togo hand om dem, men somliga drogo till städerna
och sökte sysslor, och många gifte sig.
Emellertid hade Giacomo och Botvid, hvilka
enligt den tidens vana voro kunniga i samtliga
de sköna konsterna, blifvit anställda vid den nya
slottsbyggnaden, som de skulle pryda med bildverk och
målningar. Båda njöto de af att se det gamla dystra
slottet brytas ner. Det var ett lif och en rörelse
inne i den förr så lugna Gripsholmsviken. De knackade
och bultade, arbetarne sjöngo, hästar gnäggade,
klockor ringde, kalkskutor lossade vid stranden och
timmer fälldes rundt omkring i lundarna.
Botvid var liksom besatt af alla dessa nytidsandar,
som rörde sig i luften, han kunde själf, fattad af ett
förstörelseraseri, taga ett spett i handen och ställa
sig att bryta sten ur klostermuren, eller med en hacka
slå sönder ett fint ar-betadt sandstensornament eller
krossa näsan på ett helgon-hufvud. Han var med och
tillstyrkte, att man skulle rifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
