Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Solna kyrka glimma i den mörka vintermorgonen. Här
skiljer sig köpman Paul från de andra borgarna, som
stanna där, ty han skall in på Västeråsvägen, som
bär till Spånga. Och snart får lilla Sven så mycket
att undra öfver de stora julgranarna på ömse sidor
om vägen, som då och då lysas upp af blosset och
strax igen gömmas i mörkret, och han tycker sig se
tomtarne stå bakom trädstammarne och vifta med sina
röda mössor, men far säger honom, att det endast är
det röda eldskenet, som flyger och ränner, ty far är
en upplyst köpstadsbo, som icke tror på tomtar längre,
och Sven tycker, att de stora julträden springa
bredvid släden och stjärnorna dansa öfver deras
toppar, men då säger mor, att Gud bor i stjärnorna,
och de dansa i dag af glädje öfver, att Jesusbarnet
är födt, och det förstår Sven godt.
Nu dånar det under hästhofvarne, och man far öfver
en bro, skogen glesnar, slätten vidgar sig, och små
kullar ligga med björkhagar här och där, och nu
lyser ett ljus ur ett stugufönster, nu synes ett
bloss ila fram, och i fjärran öfver slätten står
morgonstjärnan och strålar så stor och skön, och
Olle bodsven berättar för Karen, att det var just
den stjärnan, som ledde herdarne till Betlehem, men
det vet Karen förut, ty i köpstaden vet man allting
och Olle är från landet.
Vägen kröker sista gången, och genom de aflöfvade
lin-darnes långa spön synes kyrkan i all sin glans. På
kyrkvallen har man kastat blossen i ett stort bål,
vid hvilket körsvennerna värma sig, sedan de satt
in hästarne i kyrk-stallet. Fader Paul klatschar med
piskan och kör upp med en ståtlig lof omkring bålet
och låter fuxarne kråma sig för de undrande bönderna.
Vid kyrkporten träffas Per och hans gumma och långa
pojke; och man omfamnar och önskar god jul och frågar
efter hälsan. Och sedan man bläddrat hit och dit,
ringa klockorna anngången, och då går man in i
kyrkan. Och där är kallt som att sitta i sjön, men
det känns icke, ty man fryser icke i godt sällskap,
och för öfrigt håller man sig varm vid predikan och
sången, och de unga hafva så mycket att se på, och
de gå omkring och hälsa på hvarandra och kunna icke
nog beskåda de många ljusen.
Och när ändtligen ottan är all och man kommer ut på
backen igen, då äro stjärnorna slocknade, men i öster
är himmelen rödgul som ett moget sommaräpple, och så
traf-var man med raska steg hem till broder Pers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
