Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JOST gick före med oxe och harf, och
fader Thomas sådde vårsäd; efter kommo
sädesärlor och plockade mask, och i
skogshultet sutto kråkorna och väntade.
Aprilsolen gassade på den tunna jordskorpa,
som ligger på Ölands ryggrad, Allvaren
kallad. Tegarne voro vackra och väl
hägnade, men skyddades från flygsanden och nordliga stormen
endast af en smal talldunge, ty fader Thomas hade fått
sitt skattehemman på nordligaste udden, där landet var
lågländt. Ini talldungen stod stugan, och där hade mor
och barnen sitt. På renen låg Tjasse och sof med ett öga.
Det var den trogne hunden, som kunde gå på både hare,
räf och älg och ändock hålla sig vaken, så att han hade
ett öga och ett öra ledigt om natten, när strykare kommo
i stugans närhet.
Far och Jost hade slutat och satte sig ner på renen för
att hvila. Tjasse blef orolig och småmorrade, och det
tycktes dra’ honom i näsan söderifrån, där Norra Motets
allmänning var belägen. Thomas strök honom öfver
ryggen och ville lugna honom.
»Tänk», sade far, hvilken liksom alla kustbor var
mycket för att grunda öfver saker och ting, »tänk, hvad det
här kreaturet är mycket mera begåfvadt än människan; han
ser en redan kanske och bestämdt känner han lukten!»
»Ja», sade Jost, »det är nog så, men se förståelsen, den
är inte så fin!»
»Det vet man inte så noga!»
»Hå kors; säg inte det, far! Hade han förstånd, att han
var starkare än du, så gick han väl inte och drängade åt oss!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
