Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ha’n I hört af de kungliga svinen på skogen?»
»Ingen törs gå på skogen, se’n svina ref sönder bena
på grannas Jöns och han måste bärga sig i en tall.»
»Mycket har jag lärt och förnummit, se’n jag kom till
världen, men maken aldrig! Styrelsen hade prispengar
på björn och varg, men på vildsvin – åh fy!»
»Lagläsarn säger, att svina äro tama, efter de äro
utsläppta.»
»Gå bönderna till kyrkan i morgon med värjor och
vapen?»
»Allesammans och du med, Thomas! Tänk på hustru och
pojke.»
»Hvad skall en göra åt saken då?»
»När knektarne begagna krutbössor, så fa vi begagna
vårt förstånd.»
»Det sa’ jag med åt pojken, men – men det kostar på en
hederlig man att nödgas vara falsk! Om hundra år ska’
inte finnas en ärlig bonde i hela landet, så blir det
med den saken, när man tar vapen från bonden. Gud
hjälpe oss, Jesper, här stunda svåra tider. Ibland
tycker jag det vore bättre att dö som hederlig än
lefva som ohederlig.»
»Det är väl den fattiges lott det, kära du, för
lefva skall han väl, efter han är född. Får han
inte behälla hedern, så är det väl dens fel, som tog
’en ifrån honom.»
Samtalet var slut. Jesper gömde budstickan, och
Thomas paddlade med årorna åt land. Hafvet låg blankt
blåhvitt som en spegel, och aftonsolen sänkte sig
i brand gula töcken och lyste in på tallstammarna,
som tycktes stå i lågor.
När de kommo i land igen, stod mor på farstukvisten
som förut, men hade pyntat sig.
»Vi ska’ väl gå på dansen i rappet?» sade hon åt
Thomas.
»Ska’ väl det», svarade han. »Kan inte sitta ensamma
hemma och kura på midsommarafton!»
»Hvad tyckte Jesper om nya ökan?» fortsatte
gumman.
»Låg som ett spån på vattnet», svarade Jesper.
Och så frågades intet mer. När Thomas var klädd,
gaf man sig af, lämnande stugudörren oläst, ty
man väntade inga tjufvar, emedan man själf icke
kränkte äganderätten. Thomas tog sin yxa med sig,
och de vandrade af till grannens, som låg en knapp
half mil därifrån på östra sidan af ön. Utan några
äfventyr på vägen och väl undvikande allmänningen,
anlände de till Ryssbyn, som hemmanet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
