Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
femti år, och det hör icke till hans tjänst att knäppa
gåtornas nötter. Han har inte fått order på det,
säger han; det hör inte till hans tjänst, menar han,
och de, som tänka för honom, de veta nog, hur det
skall vara. Han går fram till altaret, går innanför
skranket och klifver upp på pallen; torkar dammet af
den gamla boken, slätar på duken och putsar här och
hvar. Men när han vänder sig om och ser utåt kyrkan,
finner han en hop unga flickor längst nere på stora
gången. De bära löf och blommor i sina förkläden och
komma för att klä’ kyrkan. Icke är det för stackars
Kristus, icke är det för stackars Johannes heller,
hvars dag det är, ty han vandrade icke på rosor; nej,
det är för den stora hednaguden, den, som aldrig gått
bort än, fastän han döljer sig understundom, han,
som håller allt vid lif och är godare än kärleken,
ty han värmer både goda och onda, det är den gamla
solen, som skall få offer. Och de unga soldyrkarne,
som icke veta, att de äro hedningar, komma fram
till Kristi altare för att sätta liljekonvaljer i
ljuspiporna och strö björklöf på golfvet.
Kyrkvaktaren, som ännu står innanför altareskranket,
anser sig böra begagna ett godt tillfälle att tala
till den lilla församlingen.
»Det var snällt, flickor, att ni kom med lite
grönt. Jag trodde inte det skulle någon tänka på det
i dag, efter jag inte såg till er i går. Men det blir
riktigt rart främmande i dag; lagman kommer själf,
ska’ ni veta, och har hela knektehopen med sig. Det
blir något för er, flickor, att koxa på.»
»Vi bry oss inte om knektarne mer än katten», sade den
äldsta af flickorna. »Det sällskapet känner man nog.»
»Nå, men så vet ni väl, att Lars i Mossen ska’ sitta
i stocken, för han sköt på galten. Själfva besen!»
»Lars i stocken? På midsommardagen? Gud hjälpe oss,
det är icke sant!»
»Sant som Guds ord», sade kyrkvaktaren och slog med
näfven i altarbordet.
»Då komma vi icke i kyrkan!» sade den äldsta, »och
inte löfva vi heller! Så, flickor! Nu gå ni med
mig. Gud skall förlåta oss, men det är värre än det
värsta man hört. Och nu ska’ jag tala om, att våra
gossar nekade oss att gå hit med blommorna, för de
sade, att det skulle ske något annat otäckt ute på
backen också. De ska’ bränna upp deras värjor och
vapen. Är det sant också?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
