Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
streckar, som det ska’ vara, så har jag alldeles som ett ljus
för mig hur mycket hvar och en har druckit för.»
»Ja, men en annan än ni, tavernare, skulle icke kunna läsa det»,
invände en ung man, som suttit tyst i ett hörn.
»Det är just det fina, det», svarade tavernaren,
»om någon skulle gå och nosa här i mina räkenskaper,
och därför är jag lika styf skrif karl som någon.»
Tunnbindaren och badaren grinade bifall.
»Jag kände den dödes far», tog tavernaren
upp igen. »Också skrifvare! Och när han
dog, fick jag stryka ut många kritstreck för
honom, för att han skulle få vara förmer,
medan han lefde, si! Och så lämnade han
efter sig i arf åt sonen, som nu ligger där med
näsan i vädret, summa summaris en mor och två systrar.
Pojken ville bli köpmansven för att kunna få mat åt
fyra munnar, men det ville inte modern, för hon sa’,
att det var skam att gå ner, när man var oppe.
Och Jesus, hvad pojken fick skrifva. Jag vet
alldeles justament, hur de hade det. De bodde i
ett rum och sonen i ett hybble. Och allt hvad han
skrapade ihop, det fick han lämna ifrån sig. Och när
han kom hem från arbetet för att äta middag, så fick
han höra! Inte fanns det smör till brödet, inte
socker på kakan! Och så skulle äldsta syster
ha en ny klädning och yngsta syster en ny kappa.
Då tog han sig till att skrifva om nätterna. Och
Jesus, hvad han skref! Men när bröstbenet stod
som grötkrok på honom och han blef gul
i ansiktet som ett remtyg, då tröttnade han
en dag. Jag minns så väl den dagen; han kom in till
mig och borgade ett mått brännvin. Han var ledsen, det
var han, men han var arg också. För äldsta systern
hade sagt, att hon ville ha en sammetskofta, som hon
sett nere i tyska bodarne; och modern hade sagt, att
det inte kunde bärga sig med mindre för ett kvinnfolk
af deras stånd! Gossen arbetade och släpade,
men icke med samma lust som förut. Och kan ni
tänka er, när han tog sig en dram inne hos mig för
bröstets skull, så tyckte han, att han gjorde
så ondt och orätt, att han alldeles tyckte,
som om han stal. Men han fick andra bekymmer
också, den stackars gossen. Det kom en friare, si,
till den yngsta systern; det var en ung tenngjutare
i Peder Apollos gränd. Men systern sa’ nej
och modern med, förstås, för han var tenngjutare.
Hade han varit skrifvare, si, då hade hon sagt ja
och inbillat honom, att hon tyckte om honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
