Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Efter denna ansträngning gick han ned i lusthuset ute
i dammen och beställde en kanna öl. Med den satt han i
tre timmar och tittade på karparne. Därefter befaller
han fram en ridhäst och trafvar i väg ned mot kusten.
Om aftnarne, när solen var nära sin nedgång och
magistern hade spisat kvällsvard, gick han vanligen
ned i trädgården, ensam, ty hans hustru var ständigt
sjuk och barnen kommo tidigt i säng. Att gå omkring
i den igenvuxna, smutsiga trädgården var honom en
plåga, och den enda rena och torra plats han kunde
uppehålla sig på var lusthuset i dammen. Där hade
han med gäddref en hel månads tid försökt att fiska
de omnämnda gäddorna, tills Ivan en dag råkade att
prata bredvid munnen och berätta, att det aldrig hade
funnits gäddor där och inte heller några kräftor,
något som emellertid icke gjorde vidare intryck på
magistern, då han nu visste hvad han hade att vänta
sig af förvaltaren.
Medan han satt där och lyssnade till näktergalens slag
i vinbärsbuskarna och kände sig betryckt till sinnes
af förödelsen rundt omkring, af vantrefnaden och den
olidliga smutsen, hörde han en larmande sång nära
invid, hvilken närmade sig från en lönnallés mörka
djup, tills förvaltarens gula jacka blef synlig i
solnedgångens röda ljus.
>Jag är grefve af Luxemburg, traralalala, lalalala!»
sjöng han med full hals och hälsade med en hofmans
sirliga manér, fastän öfverdrifvet och smaklöst. Han
var alldeles hvit i synen, som om han varit med om
ett större slagsmål; ögonen rullade och sprutade eld,
och hans läppar voro blåsvarta. Bakom honom kom Ivan,
klädd som page och med värja vid sidan, bärande en
bricka med vinkrus och gröngula glas.
Magistern såg ångestfull på det rysliga vinet och de
smutsiga glasen, men han hvarken ville eller tordes
afslå inbjudningen.
Förvaltaren tycktes vara upprörd och tämligen
drucken. Först började han tala öfvermodigt och
högljudt.
»Magistern går här och har tråkigt, men nu kommer
snart trädgårdsmästaren från Kristiansborg, och
då skall det bli annat afl Det är den förnämsta
trädgårdsmästare i de tre nordiska rikena, och han
skall ha hundra daler i månaden, utom fri kost!»
skräflade han.
»Men säg mig nu» - föll magister Andreas in - »finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
