Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala: Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Bilden stod där så skarp och så korrekt i färgen,
att zigenaren ej kunde undgå att se den.
Och han såg den. Och allt efter som den rörde sig i
naturliga bukter efter rökens böljande oro, började
offrets stelkramp att upplösa sig, och hans kropp
rörde sig först i takt med ormens rörelser, men till
slut började han vrida skuldrorna och ryggen som en
simmande människa, hvilken buktar sig fram i vattnet.
När magistern tyckte, att han fått nog, och fruktade
att tröttheten skulle väcka honom ur förtrollningen,
sköt han in ett nytt glas i lyktan och lät snokens
förvandling till en råtta försiggå på rökens mest
iögonenfallande fläck.
Zigenaren segnade sakta ned på marken, drog in benen
under sig, och med ett pipande ljud stack han ned
näsan i alla de mullvadshål han kunde komma åt, dock
icke utan att då och då titta upp efter bilden inne
i röken, som tycktes hålla honom fången som i ett
osynligt band.
Nu var zigenarens hjärna satt i den rätta rörelsen,
och den väg, som den vidare skulle gå, var i förväg
så tydligt angifven, att offret, redan innan nästa
bild kom fram, hade rest sig högt på alla fyra,
dock alltjämt behållande det hvita täcket omkring
sig, och då hundens skepnad dök fram i röken,
var han genast redo att sätta i med ett förfärligt
skällande, som hade han bara väntat på detta. Nu
hördes ett gräsligt larm från husets baktrappa, och
åtta gånger smällde bakdörren upp och igen, medan
de åtta utsvultna hundarne störtade ut för att falla
öfver den närgångna främmande hunden.
I samma ögonblick förutsåg magistern, hvad slutet
skulle bli, och för att påskynda det riktade han
lyktan nedåt, så att hundbilden föll rakt på det
hvita täcket.
Kopplet kunde icke taga miste, och i raseri lågo alla
åtta i en tjutande hög ofvanpå sin ihjälbitne herre.
Paria var död, och ariern hade segrat; segrat tack
vare sitt vetande och sin andliga öfverlägsenhet öfver
den lägre rasen. Men det kunde lätt ha händt att han
själf blifvit på platsen, om han icke ägt styrka att
begå förbrytelsen.
Nu när fienden låg slagen, kunde han se försonligt
på honom; och när han satt i universitetets boksal
och läste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
