Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen, likasom om man fruktat det skulle ta eld.
Så gick det i åtta dagar.
Då, tidigt en morgon, varskodde utkiken på fockmasten,
att moln syntes i norr. Kaptenen, som visste hvad
detta skulle betyda, lät genast surra kanoner och
allt löst, skalka luckorna och lät folket hålla sig
beredda på det värsta.
Efter några timmar, vid frukosten, syntes en svart
rand i horisonten; några timmar senare hördes dån
såsom af vågor, hvilka bryta mot en strand, eller som
vagnsbullret från en stad; och fram öfver vattnet
rusade stormen. Innan seglen hunnit gifva fartyget
styrsel, voro rår, stänger och toppar öfver bord och
för bara undersegel länsade Svenska Lejonet söderåt,
fram, fram utan att man visste hvart det bar.
Stormen rasade i tre dar, och man väntade hvarje
ögonblick få höra, huru kölen skulle hugga i
botten. Prästen läste och predikade och förklarade,
att man inte kunde vänta annat, då man hade
brottslingar om bord. Han erinrade om Jonas och
föreslog kaptenen, att på grund af profeten Micha
kap. XII vers 16 och följande man skulle vräka alla
brottslingar öfver bord för att rädda de rättfärdiga,
men kaptenen afstyrkte. När faran var som störst,
gick Lasse Hulling till prästen och föreställde honom,
hurusom en allmän skrift- och bönedag genast borde
anställas, ty, sade han, det är endast de oångrade
brotten, som tynga i vågskålen. Förslaget antogs, och
skriftermålet, från hvilket brottslingarne befriades,
emedan de inga brott hade obekända, började.
Vid verkställd undersökning fanns icke en
rättfärdig. Men stormen fortfor likafullt. Då
hördes sakta mummel uppstiga ur förrummen. Folket
hade funderat hit och dit, och slutligen hade ett
slughufvud kommit på den idén, att prästen också
skulle skrifta sig, ty han var nu den ende, som icke
bekänt sina synder. Förslaget antogs med acklamation,
men det återstod att finna en skriftefader.
Peter Snagg anmälde sig slutligen såsom hafvande
tenterat hebreiska till prästexamen. Prästen
protesterade, men förgäfves. Han bands vid stormasten,
och efter att ha fatt både skarpa föreställningar och
vänliga förmaningar, bekände han under ymniga tårar,
att han i sin ungdom förfört, ett nattvardsbarn.
Nu uppstod en rådplägning, i hvilken äfven
passagerarne deltogo, och som prästen röstat för att
kasta dem alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
