Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När våren kom, märkte man med förskräckelse,
att jakten började minska. Färderna blefvo allt
längre och längre in i skogarna, men man fick i
dess ställe sofva borta och att släpa hem bytet
var ett tungt göra. Tvisten om bytet började bli
allmännare och friden var störd. Då i rattan tid, när
samhället hotade att störta samman, kom en dag pastor
Axonius hem till byn med den så länge efterlängtade
eldstenen. Det var ett stycke svafvelkis. Men
han var afundsam om upptäckten. Och Lasse, som
ensam hade minnet i behåll, ingick kompanjonskap
med Axonius om skatten. De hade länge sett, huru
folket varit missnöj dt; de hade märkt, huru en viss
ovilja mot den mödosamma jakten uppstått och alla
längtade tillbaka efter de sälla dagar, då ingen
behöfde arbeta. Jäsningen var allmän och hågen att
undandraga sig arbetet gick som en synd genom hela
samhället. Lasse och Axonius, som hade fullt upp
att göra med att påfinna förbättringar i bågars
förfärdigande, kläders tillverkning och tvisters
slitande, hade icke mycken tid med jakten, hvarför
de måste tigga sin mat af de andra, hvilka endast med
ovilja lämnade ifrån sig af sitt. Tiden var inne, då
de skulle slippa tigga, då de mot en stor tjänst, som
de gjorde samhället, kunde fordra som återtjänst att
bli födda och klädda. Vintern nalkades och behofvet
af eld var kännbarare än någonsin.
Lasse sammankallade allt folket. Därpå framställde han
för dem nödvändigheten att draga åt skilda håll och
uppsöka nya jaktmarker. Detta kunde endast ske genom
att föra bostäder med sig, ty att finna en grotta
hvarje kväll var osäkert. Om man därför kunde bo i
flyttbara tält, vore frågan löst. Men för att kunna
bo i tält, måste man ha eld. Den som kunde skaffa
eld när som helst, den vore den nya tidens störste
man. Pastor Axonius hade af na-turgudarne fått högre
insikt i naturens hemligheter än alla andra, och Lasse
hade genom att begagna pastorns vetande tillsammans
med honom upptäckt ett sätt att få eld. Nu frågade
han samhället, om de ville föda honom och pastorn
mot att de fingo eldstenar.
Församlingen svarade med ett skallande ja l
Därpå lät Lasse göra ett bål. Kastade ett mårdskinn
öfver prästens hufvud och ett räfskinn öfver hans
skuldror. Därpå mumlade han, vänd mot solen, som han
hälsade som eldens källa, några hebreiska ord, hvilka
prästen besvarade med några obegripliga sådana. Därpå
befallde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
