Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
och hämta sitt förråd mot aflämnande af tribut.
Och så återvände Lasse hem igen.
Men tributen blef icke så riklig, ty kapten Skägg hade
hos sin stam redan infört metoden att röka köttet,
hvilket gjort honom till tributtagare, och Skäggarne
ville icke ha något salt.
Efter saltets införande började man fa. bättre om
tid och bli stillasittande. Men nu var man så van
vid sträng sysselsättning, att man fick tillfälle
att uttänka nya uppfinningar. Så hade till exempel
läkaren, hvilken var tributtagare af en stam, hittat
en röd metall, hvilken med lätthet lät bulta sig
och med stor fördel användes till pilar. Metallen
var ingen annan än kopparn, och med dess införande
gick jakten ändå lättare, hvarförutom man gjorde
sig knifvar och yxor, hvarmed träd fälldes. Men nu
blef ett letande efter koppar öfverallt. Den kunde
icke finnas på. De andra stammarne sände bud till
doktor Gadd och badö fa reda på kopparns fyndort. Han
nekade att delgifva hemligheten, men sålde knifvar
och pilspetsar mot salt och eldstenar, på hvilka han
hade brist, men han höll priset så högt, att de andra
stammarne blefvo onda, och en vacker dag bröt smeden
Knip, hvilken var höfding för en stam, in i hans by
och tog kaptenen och hans stam till fångar. Kaptenen
och hans folk badö om sina lif och fingo verkligen
behålla dem, mot att de arbetade åt smeden och hans
folk, eller blefvo deras slafvar.
Men uppskrämd af den hotande faran hade Lasse, som
äfven var afundsjuk på smeden och kaptenen, gått ut
och letat en ny metall, som var hvassare än kopparn
och icke böjde sig för hugg, och med sina järnpikar
och yxor beväpnade han sin stam, som nu gjorde smedens
och kaptenens stam till sina fångar. Men nu fick
Lasse mer att tänka på, än han någonsin drömt om, ty
det var svårt att föda och regera så många människor
på en fläck, och jakten hade aftagit. Man måste vara
betänkt på nya födoämnen, hvilka man kunde ha under
ögonen och icke behöfva springa efter i skogen. Han
lät till den ändan fånga uroxar, får och getter,
hvilka bundos vid träd ute på än-garne och hvilkas
mjölk och kött efter behag kunde tagas, och nu hade
han ett herdefolk under sitt välde. Men om vintern
måste djuren fodras och till den ändan ladugårdar
och lador byggas samt hö insamlas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
