Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känna genom att rassla med brandstaken. En allmän
afmattning och förlägenhet hade inträdt, och pastorn
afslutade snart förhöret med en kort bön efter ett litet tal öfver
texten: Ingen kan undfå Guds rike, utan att han varder
som ett barn.
När ungdomen tog på sig kapporna i försalen, vågade
de icke se på hvarandra, och det lifliga intrycket af det
skakande skådespelet slog upp igen, så att de ej kunde
komma sig för att tala om det.
På Tekla hade saken gjort ett mycket djupt intryck, så
djupt, att hon ännu gick hemåt öfver kyrkogården såsom
ovaken. Mörkret hade fallit öfver aprilkvällen, och det
blåste en ljum sydlig vind, som riste de nakna lindarnas
spöknippor, mellan hvilka stjärnorna syntes såsom glitter
på julgranens kvistar. Hon gick steg för steg och höll
muftisen framför sig med båda händerna, såsom om hon
bar en vacker nymålad tafla, den hon var rädd att sudda
ner. Ibland höll hon upp händerna, likasom hon ville
betrakta en målning; hon närmade den och aflägsnade den
för att få synpunkten eller inprägla den; och när hon sedan
slöt ögonen, kunde hon midt i en mänskohop se en mörk,
rask yngling, som med utsträckta armar nalkas henne; han
sluter henne i sina runda armar, trycker sitt ansikte mot
hennes, så att hon endast ser ett hårfäste och två öppna
ögon, som spruta in eld i hennes, och i hennes mun
inandas en annan mjuk mun vällukter, och på sin öfverläpp
känner hon en svag tryckning af ljumt silke. Hon
omfattar honom med sina armar och känner sina darrande kalla
händer värmas af det Brabantska yllet i hans tröja; hennes
kind lutar sig mot ett hvitt, veckadt Hollandslärft, hvitt
som Frälsarens kläder i förklaringen, och midt på bröstet
lyser en granatröd bloddroppe, som är kall och trycker
hårdt mot hennes tinning, så att hon vill skrika, men
smärtan är så ljuf och hon trycker sig än hårdare mot den
hvassa stenen, så att tinningbenet ömmar. Därpå hör hon
Mästarens röst: frid vare eder; armarne släppa sin
omfamning, hon vacklar tillbaka såsom ur en sömn, ser lampans
röda låga hvila öfver det mörksköna hufvudet såsom den
helige Ande öfver lärjungarnes i Emmaus; ser de stränga
svarta ansiktena från väggen stirra ner med ögon, som röra
sig snedt, och så kommer den halte pedellen och stänger
ugnsluckan. Hon stannar vid kyrkogårdsporten och
framkallar synen om igen från början; hon öppnar kappan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
