Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par månaders sällhet och kostnader, hans hem blifvit
öde och hans lif antagit samma ensliga färg som under
hans föregående ungkarlsstånd. Ensam vid bordet, när
han kom från sitt arbete, ensam i sängen, ensam på
vandringarna om söndagarne. Hans missnöje hade sålunda
fått en ganska solid näring, och nu, när han, trött af
att bedja, tagit sig för att fordra hustruns närvaro
i hemmet, hade han fått svar på tal. Gårdagens bref,
som han ännu bar i fickan, hade nämligen varit mycket
långt och redan så olikt denna hustru han lämnat, att
han fruktade, de skulle vara främmande för hvarandra,
när de råkades igen. Hon hade nämligen svärmat om
högre syner på tingen, erinrat om prästens yttrande
i kyrksalen, att alla människor voro lika inför Gud,
men icke inför världen, vidrört frågan om själarnes
vigsel i himmelen och kropparnes på jorden, och
slutligen hade hon ägnat fyra sidor om fröken Ebbas
kärlek till en kammar-page och friherre kallad Magnus,
hvars hänförande yttre och inre hon skildrade med en
oroande sakkännedom, icke förglömmande att omtala
den del hon tagit i de unga älskandes små fröjder
och sorger.
Detta sista hade nu särskildt uppretat herr
Clement och ingifvit honom den största oro för sin
kärlekslycka, så att han måste gifva sina farhågor
luft. Ehuru han från första stunden visat sin svärfar,
att han icke gift sig med honom, utan endast hedrat
hans dotter med sitt anbud, hade denne icke inställt
sina besök hos dottern, dock helst väljande de
stunder mannens frånvaro gjorde samkvämet friare. Nu
däremot, då dottern var bortrest, hade gevaldigern
icke synts till, och herr Clement hade haft stor möda
att finna rijj^a på honom för att få ett samtal till
stånd. Bodsvennen häÉe dock lyckats träffa honom och
icke alltför nödbuden hade han lofvat infinna sig i
vinboden, där herr Clement just satt och väntade.
Vid sitt inträde hos magen visade gevaldigern ett
något härjadt yttre, och mera trött än han ville
synas, slog han sig strax ner vid diskbordet efter
att ha hälsat ett kort god dag.
»Jo, svärfar», började herr Clement, sedan han
fyllt ett glas med alicante och ställt framför sin
gäst. »Det är så, att Tekla . . .»
»Hvad har jag med Tekla att beställa?» snäste
gevaldigern. »Det är du, som är gift med henne och
inte jag, efter hvad vi kommit öfverens.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
