Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid likvakan i Tistedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»SMACK! sa’ det, som när man kastar en sten i gyttja;
och så var det slut med stora lifvet, som kallats
den tolfte Carl! Herren skydde oss alla!»
Så berättade för tionde gången löjtnant Carlberg den
stora händelsen till lifmedikus Neuman inne i stugan
i Tistedalens by, där de båda trogne höllo likvaka.
»Och så sa’ general Maigret: La pièce est
finie. Allons souper!» tillade medikus liksom för
sig själf. »Jojo! – Allons souper! – Nu få vi se,
hvem som skall bestå fiolerna. Görtzens hundra tusen
daler silfvermynt, som kom till krigskassan i går, har
arfprinsen utdelat till det högre krigsbefälet. Det
kommer att göra hvad det kan. Gör det så!»
Vid ljudet af hästtramp utanför reste sig medikus och
gick med talgljuset ut i farstudörren för att mottaga någon
som han väntade. Ute var det alldeles nedmörkt, och
den fallande snön smälte till smuts med detsamma den
föll. Men öfver granskogen, långt upp på himmelen,
syntes som ett norrsken öfver Fredrikstens höjder,
där fienden tändt glädjeeldar.
Hästtrampet kom närmare, och strax syntes en kurirs
gula skinnbyxor mellan fyra svarta hästben rusa förbi, under
det ljudet af ryttarens piska knallade som pistolskott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
