Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Midt emot Liljeholmen låg på Södra landet ett gammalt
trähus af det slag, som sedermera länge gick under det
folkliga namnet Drottning Kristinas jaktslott. Det
var ett en-vånings kvadratiskt, gult hus med brutet
tak och vindskammare åt alla fyra sidorna. Den
hägnade gården var bevuxen med gamla kastanjer, och
nedanför terrassen, som vette åt sjön, låg en liten
trädgård. Huset, som varit ett jägarboställe, men nu
stått öde en längre tid, hade slutligen intagits till
hofvet och inredts som jaktpaviljong åt den ifrige
jägarkonungen.
Nu om aftonen, några timmar efter jaktens afslutande
vid Gröndal, rådde den lifligaste rörelse inom och
utom hus vid det af mareschaller utifrån belysta
Jakobsro, som lägenheten kallades. Genom de sex
fönstren från den stora salen strålade skenet från
kandelabrarne på det dukade middagsbordet, och från
köket i andra ändan af byggningen lyste flammorna
från den stora Spiseln, som då och då skymdes af
hvitklädda franska kockar, hvilka lupo af och till;
på gården sysslade lakejer med champagnebuteljer,
dem de trafvade i en för tillfället uppkastad
snökällare och höllo färdiga att korka upp vid en
vink af hofmästaren, som af och till syntes i dörren.
Vid taffeln, som pågick inne i salen, satt konungen
vid bordets ena kortsida omgifven af en mycket brokig
samling, som dels varit med på jakten, dels blifvit
inbjudna efteråt. På högra sidan satt assessorn
och muntrationsrådet, den något äfventyrlige Erland
Broman, till vänster den i bondeståndet allsmäktige
Peter Nilsson. Längre ned riksdagsmän af de olika
stånden, hvar och en med en sällsam kavaljer vid
sidan, men alla röjande sin tyska härkomst genom
rådbråkandet af svenska språket. Rätterna voro efter
tidens tryckta förhållanden utsökta och vinerna af första cru.
Tyskarne utmärkte sig genom en ovanlig
uthållighet i att föreslå skålar, och tack vare dessa
samt de ytterligt dyrbara presenter, som under hvarje
kuvert varit dolda under en bukett af violer från
Uppsala botaniska trädgård, hade sinnesstämningen
stigit till yra. Skålar med fanfarer, skrik och sång,
klingande af glas och skrammel af serviser, från äkta
ostindiskt till silfver och guld, påminde mera om en
orgie än en kunglig middag.
Alla voro halfrusiga utom konungen, som under ett gladt
ansikte förgäfves sökte dölja en flerfaldig oro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
