Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Svartklädd, högtidlig inträdde Mössornas chef, och
utan ceremonier hälsade han de innevarande:
»Hennes Majestät drottningen är död!»
»Död?» upprepades af de tvenne konsulenterna.
»Ja, död!»
»Alltså: lefve konungen, men fort till
tronföljarvalet, eljest fa vi bastarder under kronan»,
gentog grefve Gyllenborg.
»Kan man inte göra namnstämpeln ärftlig?» replikerade
Benzelius, »så behöfs intet tronföljarval.»
»Mina herrar», afslöt grefve Horn, »landet har sorg;
må alla tvister läggas ner, och vår konungs svagheter
skylas af. . .»
»Mina herrar», afbröt ärkebiskopen, »jag skall gärna
lägga ner mitt mandat som biktfader åt vår herre och
konung, som nu äger frihet göra sitt hjärtas val -
sedan begrafningen är öfver. Om de döda tala vi endast
godt, och om de lefvande intet ondt. - Hvad fröken
Taube beträffar, är hon redan vigd med konungen,
men behöfver därför icke bli drottning.»
»Är hon vigd?» utbröt Arvid Horn.
»Ja, hon lär vara vigd.»
Och därmed började ett nytt kapitel i den olycklige
konungs historia, som kallas Friedrich, under hvars
regering svenska folket och landet hade det godt, utan
att man ändock ville tillskrifva konungen förtjänsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
