Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kunglig revolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefvande och sällskaplig; och ett rum, där man öfvat det
heliga arbetet, är renadt af fyllda plikters vigvatten. Blott
i det instängda, orörliga uppstå dessa förtätningar, som
materialisera sig till spöken. Den mörkräddes klara instinkt
hade ledt honom fram till detta medel mot oron och
sömnlösheten, och han satt nu med gunstlingen Armfelt
öfverläggande om morgondagens stora bedrift, statskuppen.
Armfelt var icke statsman, han var endast en skön
officer, alltför skön att vara man. Men han dyrkade sin
monark och låg nu på Drottningholm med Dalregementet för
att skydda konungens person. Bortskämd och närgången,
hade han vräkt sig i en soffa och spelade den tålige,
hörande vännen, som lånar sig till förtroenden, dem han icke
kan besvara.
»Hvad menar du om denna sammansvärjning?» sade
konungen efter att ha lagt ner pennan, som varit i farten.
»Det är ingenting», svarade Armfelt, trött på ämnet
sammansvärjning. »Den leker ju revolution, all ungdom nu för
tiden, men det betyder ingenting.»
»Menar du det?»
»Ja, de deklamera i sina klubbar, men slå till du, så blir
det tyst! Du känner svensken! ... Anno 72 var lite
farligare, för då gick du med adeln mot folkförsamlingen; den
här gången går du med pöbeln mot adeln, och det är
gifven succès.»
»Visserligen, men oaktadt min känsla för de lägre
stånden, så, kungen är dock adelsman, och att de mina draga
sig undan, det är icke uppbyggligt! Operan står tom,
mina mottagningar kommer ingen på; drottningen och andra
af hofvet äro osynliga; jag kan icke lita på mina bröder ...
det är ruskigt att lefva!»
»Ja, ibland är det så, men det brukar gå öfver! Har du
sett något som inte går öfver?»
»Du har rätt! Efter Anjala, när jag flydde för mitt eget
folk öfver Ålandshaf, då var jag inte glad ... jag trodde
det var slut med lif och med glädje ... men när jag kom
hem, så drogo de mig i släden upp till slottet ...»
»Var inte egenkär nu; det var jag som hade
organiserat ... men när Hästesko skulle afrättas, så fanns det
officerare, som vägrade kommendera spetsgården. ...»
»Det har jag inte hört!»
»Nej, man ville skona dig, men du bör ändå ha reda på
stämningen något.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
