- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
16

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från min vandringstid i Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

k;

Han sköt med tassen undan klabben och utvidgade
flyghålet; han slickade; det måste hafva smakat honom
förträffligt, ty i början lät han knappt höra mera än ett
sakta, allt mer och mer förnimbarare ovilligt brummande
öfver det envisa grannskapet af den på hans känsliga nos
sig läggande klabben. Plötsligen smällde det högt till.
Vi voro alla tysta som döden. Högt upp i vädret flög
klabben, och nalle hade just ånyo lutat sig fram till
flyghålet, då den oefterrättliga klabben dundrade mot hans
skalle. Björnen tumlade kring; endast för ett ögonblick
kloade han sig fast vid det smala brädet, liksom ville han
hålla sig qvar; ögonblicket derefter sågo vi honom störta
hufvudstupa utföre.

Stefan och hans båda medhjelpare skyndade sakta ut
i täppan; vi skulle hålla oss med våra bössor skjutfärdiga
i fönsterna och, i händelse icke allt aflopp efter önskan,
betäcka återtåget och skjuta ofvanifrån. Men knappt hade
de sett, att björnen med sitt breda bröst nedstörtat på
ett spjut och med detta på de hvassa harfvarna, förrän
de skyndade att fullfölja segren. Björnen vältrade sig
ursinnig, klösande och brummande, på den skarpa
jernbädden. Blodet strömmade ur såret, hvilket han genom sitt
fåfängliga spjernande mot spjutet ännu mera hade
förstorat. Då ändade Stefans skott nedanför djurets tinning
dess qval; björnen tycktes liksom vilja ännu en gång springa
upp på benen; derefter sträckte han för sista gången ut
sig och dog.

Vi släpade den ännu varma kroppen in i ladan,
stängde dörrarna och voro nu åtminstone vissa att se
vårt ströftåg belönadt. Emedlertid drog man huden af
björnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free