- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
18

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från min vandringstid i Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



hvilken mycket sand och grus hade vid öfversvämmandet
qvarstadnat. Denna uppsvallning bildade en slags gördel,
hvilken de häromkring boende jägarne och vedhuggarne
understundom begagnade som viadukt, hvilket bekräftades
af tvenne stora, halfförmultnade trädstammar, hvilka på
sidan om denna jorddam ledde öfver daldjupet. Trakten
var eljest öde.

Här, menade Basil, måste vi dela oss. En del skulle
följa honom ner i djupet, den andra delen gå i jemnbredd
»deruppe på höjden, så att odjuren icke skulle kunna
komma undan eller öfverfalla oss ofvanifrån. I hvarje
hänseende vore skarp utkik derofvan att tillråda.

„Men hur vet du, piggnos, att den gamla herrn
dernere har sin lya?“

„När jag nyligen — svarade Basil — hade med min
moder kommit att tränga djupare än vanligt in i skogen,
sågo vi darrande der bakom den der klippan, huru björnen
brummande luffade dernere, vände upp och ner på
alla stenar och stubbar efter insekter och kröp slutligen
in i sin jord- och löflya, som ligger ett stycke längre bort
der bortnas. Jag såg hans framskjutande betar och hans
små ögon; hans korta svans fläktade af idel otålighet och
hunger, ty här ute i skogen finnes för nalle intet annat
än rötter och den första vårbrodden att äta. Hans
fotsulor, som hvarje Februari byta om skinn, göra honom
ännu ondt, ty han gick mycket ömmande på dem och
försiktigt; tänk, om det funnes klöfver här åt honom, hvad
han då skulle smörja sig! — Men vi komma närmare och
måste vara tysta.“

Vi hade våra bössor i beredskap skjutfärdiga. De
båda medhjelparne buro spjut. Tre af våra kamrater höllo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free