- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
25

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett Jagtäfventyr i Indien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi arbetade oss genom hamnens täta hvimmel, denna
hamn, som i oöfverskådlig längd utsträckte sig utmed
stranden och der flaggor och vimplar från alla nationers
skepp hviftade för vinden. Fridsamt lågo Engelska
krigsskepp bredvid Malajernas egendomliga prews, och under
en Holländsk briggs hotande kanonmynningar lågo
Kinesiska takförsedda dschonker.

Våra vänner inväntade oss på quaien. Ett Indiskt
hus mottog oss för första gången, och under bullret af
ströfvande gatmusikanter, vattenbärare eller af deras skri,
som buro de förnäma i aftonsvalkan uti deras bårartade,
med svällande kuddar bäddade palankiner, begåfvo vi oss
till hvila. Ännu en aftonhelsning utbytt med vår
hjertliga, gladlynta, Engelska värd, en blick ut på den i allt
djupare mörker sig insvepande hamnplatsen, och sedan
befunno äfven vi oss på våra mjuka läger. Sorlet af de
på marmortrappor till den heliga floden nedstigande
Hinduerna, hvilka dernere förrättade sin qvällsandakt,
invaggade oss till sömns.

Men såsom det lätteligen händer, vistandet i stora
handelsstäder och betraktandet af det der rådande
menniskohvimlet komma en att förlåtligt längta efter
omvexling. För öfrigt väntade oss vår konsul i Tannah, så att
vi snart bjödo Kalkutta farväl.

Landvägen, en kort bit äfven befordrade af den
förträffliga Engelska landposten, anlände vi derefter på
elefanter till Moreh, en liten ort, som utgjorde en af våra
vänners, Adinsons, egendom. Efter de första
välkomsthelsningarna föll samtalet på vår tillämnade resa till
skogsregionens gränser. Trakten befinnes ända till Moreh i
ständigt stigande; de heta Gagnesslätternas växter blifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free