Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den trogna Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dubbla börda utföre berget, under det Stefan bemödade
sig att stämma blodflödet. Bakom oss rasade och
förbannade röfvarebyket; stenar och kulor hveno omkring våra
öron. Af skjutandet och larmet hade hela skogen blifvit
uppväckt; nya hopar uppdykade och skyndade att sälla
sig till de öfriga. Men Hans visste, hvad på honom
ankom; malmen fladdrade, hans heta flåsande tycktes
mången gång blifva hans sista, men han hemtade sig allt
städse ånyo. Också räddade hans uthållighet bådas våra,
lif, och vi undkommo barbarerna lyckligt utan några vidare
olägenheter. Sedan vi upphunnit de första byarna, togo
vi oss längre tid; i skiftes med hvarandra gingo vi utmed
hästen, som vi sorgfälligt hade förbundit.
Anländ till Risker, sade mig mina Magyariska
vänner derstädes, att jag borde vara glad att hafva kommit
undan för så godt pris. Kanesserne pläga icke så lätt
släppa någon, som de en gång fått i sina klor, och det
gick en rysning igenom mig, då jag hörde berättas de
grymheter, som vid dessas röfvareanfall blifvit begångna i
Bokanyskogen och trakten deromkring.“
Herr Treuling hade slutat; våra blickar vände sig till
den gamla, ärevördiga trotjenaren, hvilken tycktes ana, att
man talade om honom. Stolt rätade djuret upp sitt kloka
hufvud, och när vi klappade honom, spände han sin ädla
bog likasom i sin ungdoms kraftiga tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
