- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
46

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Giraffjagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med många fyrkantiga, ljusbruna fläckar. Den fotslånga
svansen slutar med en tofs. Hufvudet är mycket spetsigt
och litet; både hanar och honor äro försedda med tvenne
små horn.

Detta djur lefver i Afrika, ifrån Goda Hoppsudden
upp till Nubien, i små flockar af 2 à 10 stycken och äter
gräs, blad och knoppar. Synnerligast kära äro honom
bladen af akacieträden, hvilka ock derföre fått namn af
giraffträd. Dessa djur äro af mildt lynne, röra sig
merändels i galopp och, såsom äfven deras skelettbyggnad
utvisar, med vida mera lätthet backe utföre än backe
uppföre. Under medeltiden blef man aldrig några giraffer
varse, ehuru redan Romarne begagnat dylika vid sina
kämpelekar, hvarföre mången ansåg dessa djur höra till
fabelns område, till dess flera giraffer blefvo öfver
Egypten ånyo förda till Europa.

Lichtensteins skildring är af följande lydelse: „Gjorde
uppmärksamma af en af våra Hottentotter, sågo vi något
röra sig på en åt venster om oss närbelägen kulle. Det
befann sig snart, att detta var hufvudet af ett på andra
sidan bergsryggen betande, sannolikt ganska stort djur,
och i sjelfva verket hade vi knappt smugit oss en hundra
steg närmare, förrän vi upptäckte tvenne höga svanhalsar,
två giraffer, alldeles i vårt grannskap. Allas vår glädje
var obeskriflig, isynnerhet som djuren icke ens märkte oss
och gåfvo oss riklig tid både att betrakta dem och att
träffa anstalter till en allvarlig jagt. Det ena var
mindre än det andra, äfvensom ljusare till färgen och tycktes
vara ett föl eller en kalf till den större. Båda betade i
god ro och i samma ställning, som andra djur, ingalunda
knäböjande, som man eljest velat påstå. Emedlertid hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free