- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
53

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Buffeljagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bufflarne fingo snart väder af oss och togo till flykten
efter ett kort betraktande af den annalkande Indianen,
De voro ungefär tjugo stycken; lurfviga och buskiga kring
hufvud och hals; med korta halsar och svansar stormade
de, efter att hafva tydligare varseblifva oss, framåt,
seende ännu plumpare och bestialiskare ut i följe af de
grofva bogpucklarna, hvilkas betydelse vid genombrytandet
af ett skogssnår jag först sedermera fick tillfälle att inse.

Vår jägare, hvilken vi knappt kunde följa och som
på sidan åtföljdes af några andra rödskinn, hvilka ville
dela bytet, hade snart fullgjort sitt konststycke, nemligen
att afsöndra ett djur från hjorden och sedan genom
skickliga manövreringar med hästen jaga det framför sig, till
dess han kommer på säkert skotthåll och kan nedskjuta
detsamma. Men så ofta den upphetsade och isolerade
bisonbuffeln vänder sig om och gör min af att störta emot
sin förföljare, får icke heller denne försumma att genast
kasta om hästen och spränga i väg.

Så sågo vi nu, huru den afsöndrade buffeln, hvilken
icke hade längre lust att fortsätta kringjagandet, kastade
sig om och med sänkt hufvud ansträngde sina sista
krafter att rusa mot vår jägare. Denne beslutade sig hastigt,
höjde sitt gevär, lät buffeln närma sig på femtio steg vid
pass och tryckte sedan af. När röken skingrat sig, såg
han väl, att djuret blifvit träffadt, men det reste sig
bölande ur sitt blod och med korta, vilda språng nödgade
det jägaren att gripa till den vildaste flykt. Förundrade
öfver den säkerligen svårt sårade buffelns seghet
betraktade vi ofrånvändt det rasande djuret, när i detsamma en
olyckshändelse straxt bredvid oss drog våra blickar
derifrån. Den undanflyende jägarens häst hade störtat;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free