Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den beklagansvärda Utvandrarefamiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven berättaren af dessa skildringar kom år 1856
till följe af synnerliga sammanfoganden af skickelser att
med några jemnåriga öfverfara till Amerika. Vi ämnade
oss visserligen allraförst till New-York, men derefter till
Vestindien, och för detta ändamål hörde vi i Bremerhafen
efter den bästa möjliga lägenhet att komma öfver hafvet.
Bremerhafen ligger 9 Tyska mil nedanför Bremen.
Tusentals vid Europa trötta personer invänta här
transportfartyg och lycka. Barker, kuttrar, briggar, brigantiner
och skonare af alla möjliga flaggor ligga i hamnen,
somliga äfven på redden. Borgare, bönder, matroser, formän
— allt hvimlar omkring i hamnen. På Emigranthusen
fladdra den rödhvita Bremerflaggan och det Nord-Amerikanska
stjernbanéret endrägtigt bredvid hvarandra.
Lastningen är slutligen fullbordad; fort bär det utföre den
gulaktiga Weser, sedan matroserna under sång uppvindat
ankaret. Hamnporten, köpingen och sjelfva stranden träda
allt mera i bakgrunden, och med vidtagandet af den gröna,
öppna hafsströmmen afskedas lotsen och öfvertager
kaptenen befälet.
Vårt skepp befinner sig i Nordsjön midtemot det lilla
ölandet Helgoland, som var helgadt guden Forsete och en
gång kallades Tyskt. Vi se de Engelska befästningarna,
boningshusen, dünerna och kasta ännu en helsning
ditöfver. Efter trenne dagar försvinna äfven för alltid för
oss Englands hvita kritkuster; mera sällan varseblifvas
skyndande ångbåtar och fiskareslupar; vi hafva hunnit till
den stora Atlantiska oceanen. Under de första dagarna
är en längre sjöresas enahanda aldrig rätt kännbart; man
lefver ännu så länge på de sednaste och merändels
djupaste intrycken; dessutom lär man känna sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
