- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
70

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elefanternas Klokhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oförskämd nog att hvarje middag undansnilla en af de
största elefanterna trenne af hans risklimpar. När han
nemligen skulle bära in klimparna uti ett bleckkärl till
elefanten, gömde han undan trenne stycken och sålde dem
till några grannar för sin egen vinning.

Detta fortgick en längre tid. — Men elefanten blef
allt mera uppretad mot denna sin komak och visade ett
raseri, som med hvarje dag förvärrades och slutligen
syntes blifva farligt, utan att elefanten var som det heter
„mosti“ eller brunstig. Vid sådana fall plägar man gifva
elefanten några kannor smält smör att dricka, hvarefter
han snart plägar blifva god igen. Men här ville intet
hjelpa. Elefanten fradgades och fnyste, så snart hans
plågoande kom, och fursten, bekymrad, att hans älsklingsdjur,
all omvårdnad oaktadt, allt mera aftog, stadnade
oftare och längre qvar i stallet för att kunna närmare
utleta orsakerna härtill. Det tycktes, som gissade den kloka
elefanten skälet till dessa besök, ty en dag, just med samma
fursten inträdde, skyndade den nyss lössläppta elefanten
i en vrå, framdrog bleckfatet med de i dag undanstulna
trenne risklimparna, höjde det i vädret och satte
sedan ner fatet framför fötterna på fursten, och blef
sålunda bedragaren afslöjad.

I Pondichery hade en soldat tillvunnit sig en elefants
synnerliga vänskap derigenom, att han delade sina
ar-raksportioner med honom. En dag blef denna soldat
drucken och förgick sig i fyllan mot någon af sitt befäl. Han
skulle derföre häktas, men flydde i sin ångest under sin
vän elefanten. När förföljarne nalkades, höjde denna
hotande sin snabel, så att ingen vågade att närma sig
honom. Elefanten tillät icke heller, att man bortförde hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free