Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geckon - Jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade de, som voro hemma i huset, hvilka ett upptåg här
och på denna tid af dygnet var rent af obegripligt,
„Skurkar är det, säger jag ännu en gång, som ropa
mitt ärliga namn, liksom jag vore en spetsbof, som icke
vore värd en enda timmas nattro.“
I och med detsamma ropade det ånyo till derute
„Tockay“, och längre bort i trädgården framklingade
äfven ett dylikt rop, hvilket sistnämnda dock mera närmade
sig ljudet „Gecko“ och klingade äfven djupare.
Gåtan blef så plötsligen löst. Alla skrattade med en
hals, och Konrad måste bära in sin geckobur, hvarvid
farbrodren fick öfvertyga sig, att ett harmlöst djur varit
orsaken till hans uppsvallning. Äfven berättade man
honom, att det endast är de yngre, som ropa „Tockay“,
men de äldre „gecko“.
Då instämde äfven vår kapten af allt hjerta i det
allmänna skrattet, önskade för andra gången alla god natt
och hade följande morgonen vid dagsljuset gjort den
allranärmaste bekantskap med sin strupfärdiga spektakelmakare,
hvilken han hädanefter kallade sin namne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
