- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
131

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Amerika. En Resa. — En farlig friarefärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hänseenden förlorad, och det tycktes mig ännu länge fattas
ord, innan jag kunde derom underrätta den sofvande.

Jag störtade således från den andra sidan mot vår
neger och kastade honom med en kraftig stöt ner ifrån
sin bädd på golfvet. Detta bragte den hetlefrade,
hög-förundrade negernaturen till omedelbart medvetande.

„Hollah, alla Sofvare upp!“ skrek jag i och med
detsamma, så att det donade genom det gamla blockhuset
och långt ut i det fria.

Alla sprungo med bäfvan upp på golfvet, och det var
en vild bild, som nu uppdukades å den nattliga scenen.

„Gör upp eld, skaffa ljus, skallerormar bo i den usla
ladan!“ skrek jag ännu darrande emot den instörtande
Mauckisch, som icke begrep, huru den ringaste fara
kunnat undfalla hans vaksamhet.

Ljuset var snart upptändt. Sömnen var för hela
natten förjagad. Beväpnade med bössor och knölpåkar
genomströfvade vi huset. I negerns bädd funno vi den
bruna djefvulen, listigt sammanrullad med upprätt, emot
oss hväsande hufvud. Ett kraftigt slag, och han vred sig
fradgande, gnistrande och rullande elända framför oss.
Vi kastade honom ut och genomsökte hela byggningen,
men funno intet vidare.

Sannolikt hade denna stora ormen blifvit framlockad
af den kringspridda värman, men när vi alla begifvit oss
ut och gjort upp en eld till vårt morgonthé, gingo vi ett
stycke från huset för att gräfva ner ormen, emedan vi
för husdjurens skull icke ville låta ett ormkadaver ligga
onedgräfdt och icke gerna se, att svinen, ehuruväl de icke
dö af ormköttet, äta af detsamma.

Men huru häpna blefvo vi ej, då vi på ringa afstånd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free