Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdiga drag af hundens klokhet och trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanonieren blef ursinnig och svor öfverljudt, men postmästaren,
som djurets ovanliga raseri slagit för hufvudet,
anmälts allt för öfversten vid dervarande regemente, hvilken
sjelf begaf sig till vakten, i sällskap med postmästaren
och hunden. Så snart den sednare åter fick sigte på
kanonieren, blef han ånyo utom sig och rusade omedelbart
uppför trappan till kasernen. Man följde honom, såg
honom krafsa i halmen, sökte närmare efter och påträffade
flera saker, som voro stulna från postvagnen. Skurken
bekände slutligen och gick i Berlin till döden.
En slagtare och boskapshandlare vid gränsen emellan
Preussen och Polen, vid namn Schörke, hade en stor,
stark hund, som han en gång sålde till en hundälskare,
hvilken erbjöd en större köpesumma för denna. Schörke
hade sjelf fästat sig vid hunden, och det föll sig derföre
icke för honom så lätt att skilja sig från djuret.
År och dag hade förflutit och Schörke ej hört något
vidare om sin försålda hund. Vid denna tid nödgades
han att för affärsgöromål företaga en resa i den tillgränsande
Polska landsdelen. I början gick allt galant. Han
kände till de första trakterna, vägarne voro temligen bra
underhållna, och landet väl bebygdt. Småningom blef dock
allt annorlunda. En afton hade han redan blifvit sömnig
och trött, och ännu ville icke skogen, genom hvilken en
sandig och ödslig väg ledde, taga något slut. Han hade
redan i flera timmar fortsatt sin resa derigenom; slutligen
tycktes det dock ljusna något framför honom. Ett
stycke äng, några åkrar, sedan ånyo skog, men han tyckte
sig se skymten af ett hus, och vid det nu uppgående
månskenet fick han tydligen sigte på värdshus skylten med
sitt deruppå målade bränvinsglas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
