Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
at han hade nog af de uprigtiga
vänskaps-betygelser, hvarmed inan då nästan
kunnat qväfva honom och hvarvid förre
ve-derdelomän icke voro de minst ifrige.
Detta vill Anm. jemväl hafva nämndt, för
at visa det han icke är ibland dem som
hylla tonen för dagen.
Vördnadsfullt nalkades Anm. det höga
tribunal, hvarpå Rec. säger sig såsom
Domare hafva upstigit för at, med sträckt
blick öfver det framfarna och närvarande,
värdigt och oveldigt uttala sitt domslut.
Anm. ämnade ställa sig vid nedersta
steget, at der höra och beundra vishetens
och rättvisans förenade röst. Men sedan
han gnuggat ögonen, försvann det
vördnadsbjudande. Den oförvägne hade höjt
sig på styltor. De vacklade, de ramlade,
och med dem Domaren och de grunder
på hvilka hvilade lians dom, lyckligtvis
icke den yttersta. Anm. vädjar deremot
til förnuftet och rättskänslan, hvilka, som
han hoppas, skola rätta det skefva,
försåtliga, orättvisa och otacksamma deri.
Rec. har genast antydt huru han
ämnar bedömma Tit. Adlersparre. Han har
på förhand utmärkt honom såsom sitt offer»
Adlersparre lefver, och derföre yppar Rec.
ganska naift, kommer han icke, såsom
Gen. Adlercreutz, at oveldigt, ©förvilladt
och oensidigt bedömmas. Det vet Gud
at sådant också icke skett. Hyllande, i
detta enda fall, den satsen at om de
döda inlet} så framt ej godt, drar Rec»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
