Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Några drag af de till Danmark utvandrade allmogeflickornas ställning och arbetsförhållanden]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
församlings-gemenskap eller kyrklig omvårdnad, ofta ingen
husbondes omtanke och tillsyn, ingen slägtinge, ingen vän,
som kan hålla en skyddande hand öfver dem.
Synnerligen betänklig visar sig utvandringen vara för
helt unga flickor; detta dels i sedligt afseende, dels ock för
deras hälsa. Allmänt sades, att ingen flicka borde utvandra
före 18 års ålder, och nu begifva de sig ofta åstad så fort de
gått och läst, ja mången gång ändå förr; det berättades också
om många flickor, som från ansträngande arbete vid denna
ålder hemkommit med bruten hälsa eller sinnesförvirrade.
Angående vådorna såväl i sedligt afseende som för
hälsan gäller dock, att ett halft års vistelse i Danmark såsom
ladugårdspiga eller som hvitbetplockerska vanligen ej skadar;
men upprepas resorna år efter år, uteblifva sällan de sorgliga
följderna. Flickorna angripas så småningom af ”pyntesygen;”
de uppträda till och med på åkrarne i armband, halsband
och andra granlåter, köpa tunna fabrikstyger i stället för
de medhafda hemväfda ullkläderna och penningarne smälta
snart under deras händer. Flickorna börja ock tröttna på att
blott arbeta och att vara utestängda från alla de nöjen, de höra
omtalas. Försigtigheten slappnar af; de öfvergifva sina bepröfvade kamrater, våga sig ut på egen hand och ingå så småningom
bekantskaper bland karlarne på gården, ibland med någon
svensk, som sedan kommer dem på fall. Få då de barn, kvarstanna
de ofta i Danmark, utackordera barnet och fortsätta att tjäna.
Vida flera af de svenska kvinnorna i Danmark hafva sålunda
barn, än hvad man här hemma har reda på. Få de två barn,
räcka emellertid penningarne ej till, och så återvända de hem
eller återsändas af den danska polisen, som så fort någon
svenska begär hjälp, genast återsänder henne till hemlandet.
Har nu en flicka råkat i olycka eller har hon under
sommaren bortslösat sin arbetsförtjänst, så att hon ej har
penningar till hemresan och derför vill stanna kvar i Danmark,
vänder hon sig på hösten vanligen till agenterna i
Köpenhamn. Utan alla penningemedel, som flickorna ofta äro, blifva
de helt och hållet beroende af agenterna och deras godtycke,
råka snart i skuld till dem och måste till slut antaga hvad
plats agenten bjuder dem, denna må nu vara aldrig så dålig.
Det synes som om det i Köpenhamn ginge flickorna ännu
sämre än på landet, Gå de med halsduk ute på gatorna, få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
