Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stället, sågo. de genom fenstret
sängkammaren stod i full låga.
Nu måste man veta att vår goda
Baron ägde derinne tvenne skatter, som
lian värderade nästan lika mycket som
Fröken Henriette sjelf, nämligen ett
Schatull, hvaruti han förvarade
dyrbarheter och reverser för nära 100,000: R:dr
och en gammal surögd vindhund, öfver
femton års ålder, som åtföljt honom på
alla hans resor. Denna trogna Vän
orkade numera sällan utur rummet, låg på
en kudde under Baronens skrifbord,
sköttes med den största uppmärksamhet och
åt endast ur sin goda husbondes hand.
När nu gubben såg dessa båda klenoder
uti så stor ögonskenlig fara, utbrast han i
ett högljudt rop af förtviflan: ’’Ack! mitt
"schatull! min Amico! fräls hunden!
"fräls schatullet!’5
Men det var söndagen efter Jul, de
fleste af Betjeningen voro i kyrkan, och
de öfrige bodde i så aflägsna rum, att de
hvarken kunde se elsdvådan eller höra
ropet. Troligen hade både hund och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
