Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Björken och stjärnan. 1—5, af Zakris Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I finna vargarnas spor, som framgått öfver drifvorna
på den öde plats, där eder stuga har stått.”
”Ja”, sade barnen. ”Men vi vilja gå hem.”
”Men tio år hafva förgått, sedan I fördens bort
därifrån. Då voren I späda och oförståndiga, en
broder om fem och en syster om tre år. Nu ären I
femton och tretton år och kännen föga af verlden.
Alt hafven I glömt, både vägen dit och edra
föräldrars stuga och edra föräldrar själfva; och liksom I
glömt dem, hafva de ock glömt eder.”
”Ja”, sade barnen. ”Men vi vilja gå hem.”
”Hvem skall då visa er Vigen dit?”
”Gud”, sade gossen. ”Dess utom minnes jag,
att på mina föräldrars gård står en stor björk, där
många vackra foglar sjunga öm rnornarna.”
”Och jag minnes”, sade flickan, ”att om kvällarna
lyser en klar stjärna genom björkens löf.”
”Narraktiga barn”, sade det främmande folket,
”det I begären är en dårskap och ett förderf.” Och
de förbödo barnen att mera tänka därpå.
Men ju mera de förbödo, dess mera tänkte
barnen därpå, och det var icke af olydnad, utan
emedan det så ständigt och oemotståndligt låg dem i
högen, att de ville åter till baka till sitt fädernesland.
Ändtligen en månljus natt, när gossen ej fick en#
blund i sina ögon för tankarnas skull, sade han till
sin syster: ”Sofver du?” Hon sade: ”Nej," jag kan
icke sofva; jag tänker på vårt hem.” — ”Så är det
också med mig”, sade gossen. ”Kom, låt oss knyta
våra kläder i ett knyte och fly härifrån! Det
förekommer mig, som om Gud sade i mitt hjärta utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
