Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Björken och stjärnan. 1—5, af Zakris Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yfvig krona och späda löf, och genom de ljusgröna
löfven- sken i den halfklara kvällen den strålande
aftonstjärnan. ”Där är vår björk!” utropade gossen
strax. ”Där är vår stjärna!” svarade flickan genast.
Och båda föllo hvar andra om halsen och tackade
Gud med strömmande glädjetårar.
”Här är stallet, där far brukade leda in hästarna”,
sade gossen eftersinnande.
”Och jag känner igen brunnen, där mor brukade
vattna korna”, sade flickan.
”Där stå två små kors under björken; hvad må
de betyda?” sade gossen.
”Jag är så rädd att gå in i stugan”, sade flickan.
”Tänk, om vår fader och moder ej mera lefva,
eller om de ej mera känna igen oss! Gå du förut,
min bror!”
”Låt oss först lyssna vid dörren!” sade gossen
med klappande hjärta. *
Inne i stugan satt en gammal man med sin
hustru, och gammal var egentligen ingen af dem,
men sorger och nöd hade i förtid fårat deras panna.
Männen sade till hustrun: ”Ja nu är det pingst,
när Gud sände hugsvalaren ned till de bedröfvade
hjärtan; men till oss kommer ingen tröst. Alla våra
fyra barn äro borta: två sofva under björken, två äro
bortförda i fiendeland och komma visst aldrig igen.
Det är tungt att vara allena, när man blir gammal.”
Hustrun sade: ”Gud är allsmäktig och god. Han,
som förde Israels barn ur fångenskapen, kan väl ock
gifva våra barn igen’, om han finner det nyttigt.
Huru gamla vore n»u våra yngsta barn, om de vore
vid lif?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
