Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Julkvällen, af Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det börjar mörkna mer och mer,
då han en ensam gosse ser,
som sitter stum på drifvans rand
och andas i sin kalla hand;
vid kvällens än ej släkta sken
fian tyktes halft förstelnad ren.
”Hvart leder, arma barn, din stig?
Kom hem till oss att värma dig!”
Så sagdt, han tog den frusne med
och hann om sider gårdens led,
och trädde in till stugans fest
med brödet och sin späde gäst.
Vid muren satt hans dagars tröst
med yngsta barnet vid sitt bröst:
”Du dröjt så länge på din färd:
kom hit och sätt dig vid vår härd!
Och du också!” — så öm, så lugn
hon ledde gossen närmre ugn.
Och snart vid hennes vård man fann,
hur brasan mera lifligt brann.
Hon tyktes glömma bort sin nöd,
hon tog så gladt sin makes bröd
och bat det fram till aftonvard
med litet mjölk, i bunken spard.
Från halmen, glest på golfvet bredd,
till festens måltid^, sparsamt redd,
de muntra barnen redan gått;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
