Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Om Njål och hans söner, ur Njåls saga - 13. Njåls och Bärgtoras död - 14. Kåres räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. Där var nyss en oxe slagtad, och huden låg
kvar. Njål bad svennen, att han skulle breda henne
öfver dem, och det lofvade han. Njål och Bärgtora
lade sig sedan båda ned i bädden med gossen
emellan sig. Därpå gjorde de korsets tecken öfver sig
och gossen och befalde sina själar i Guds hand;
och var detta de sista ord man af dem hörde. Då
tog svennen huden och bredde öfver dem samt gick
därefter ut.
14.
Kåres räddning.
Skarpheden såg, att hans fader lade sig, och
huru han redde till omkring sig. Då utbröt han:
”Tidigt går vår fader till hvila, och var det att vänta:
han är en gammal man.” Sedan togo Skarpheden,
Kåre och Grim bränderna lika haétigt, som de föllo
ned, och slängde dem ut ibland Floses folk, och
varade så en stund. Floses män kastade spjut emot
dem, men de grepo dem alla i luften och kastade
dem till baka. Flose bad då sitt folk hålla upp att
skjuta; ”ty tungt skall alt vapenskifte med dem blifva
oss”, sade han; ”vi kunna väl bida, till dess elden
får makt med dem.” De gjorde nu så.
Då föllo takbjälkarna ned. Skarpheden sade:
”Nu må min fader vara död, och har jag hört
honom hvarken stöna eller hosta.” De gingo sedan hän
till änden af huset. Där var er\ tvärbjälke nedfallen,
- och var han mycket förbränd på midten. Kåre sade
till Skarpheden: ”Spring du ut här; jag skall hjälpa
dig och springa strax efter. Vi kunna då bägge
komma bort, när vi gå så till väga, ty hit drifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
