Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Om Njål och hans söner, ur Njåls saga - 14. Kåres räddning - 15. Grims och Skarphedens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
all röken.” Skarpheden sade: ”Du skall springa först,
och jag följer dig strax i hälarna.” — ”Det är icke
råd-ligt”, genmälde Kåre, ”ty jag kommer nog
annanstä-des ut, om det icke lyckas här.” — ”Det vill jag icke”,
sade Skarpheden; ”spring du först ut! Jag kommer
strax efter.” — ”Det är hvar mans plikt att söka frälsa
sitt lif", sade Kåre, ”och det vill jag då också göra.
Men så skall nog vår skilsmessa blifva sådan, att vi
aldrig ses mera; ty kommer jag först ut ur elden,
har jag ej i sinne att löpa till baka i honom till dig;
och fare då hvar af oss sin väg!” — ”Det gläder mig”,
saåe Skarpheden, ”att du skall hämna mig, svåger,
om du kommer ut.”
Då tog Kåre en lågande stock i handen, sprang
fram längs tvärbjälken och slungade stocken ut ifrån
taket, så att han föll på dem, som stodo utanföre. De
sprungo då alle undan. Nu stodo Kåres kläder och
håret i ljus låga. Han störtade sig ned ifrån taket
och lopp längs med röken. Då sade en af dem,
som stodo närmast: ”Sprang där icke en man ut
ifrån taket?” — ”Visst icke”, sade en annan; ”det var
Skarpheden, som kastade ned en brand på oss.”
Sedan tänkte de icke mera därpå.
Kåre sprang, till dess han kom till en bäck; han
kastade sig ned i honom och släkte så elden. Därpå
lopp han längs med röken till en grop, där han
hvi-lade sig; och är hon sedan kallad Kåres graf.
15.
Grims ooh Skarphedens död.
Nu är att förtälja om Skarpheden, att han lopp
ut på tvärbjälken strax efter Kåre. Men då han kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
