Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sägner om troll - 2. Trollen i Dörabärget, af Leonhard Fredrik Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mängd röster: ”Hvar ä’ mi’ myssa? Hvar ä’ mi’
myssa? Hvar ä’ ini’ myssa?” Torparen började själf
att också springa fram och till baka ofvanpå bärget
med samma fråga, hvartill en röst inifrån svarade:
”Du kan ta farfars myssa”, hvilken också i det samma
till honom uppkastades. Sedan han satt den samma
på sig, såg han hela raden af utströmmande troll,
stora och små, alla försedda med sina mössor, som
gjorde dem för andra osynliga, och i dessas sällskap
sprang han öfver isen på den mellanliggande
Sorame-viken till gården, där trollen stälde sig hvart och ett
invid någon af bordsgästerna och snappade undan
både mat och dryck, så fort den samma skulle
mottagas med läpparna, så att tjenstehjonen i själfva
verket tuggade och sväljde bara vädret. Sedan
torparen omtalat denna tilldragelse för husbonden och
lemnat honom mössan, hvarigenom han själf blef i
stånd att beskåda sina obudna gäster, nedtogs
ringklockan, som framlockade trollen.
Emellertid orsakade detta upphörande af
ringningen till måltiderna en stor klagan ibland de
svältande trollen, hvilka torparen vid ett tillfälle, då han
å nyo stod på Dörabärget, hörde jämra sig med
undran, hvarföre det nu icke längre ringdes vid
herregården.
Leon ha rd Fredrik Rääf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
