Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sägner om tomtar - 1. af Gunnar Olof Hyltén-Cavallius - 2. Den nattgamle tomten, af Leonhard Fredrik Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vakar noga öfver god ordning och snygghet. Har
stalldrängen försofvit sig och ej gifvit hästarna
otte-foder i behörig tid eller icke ryktat och vattnat dem,
så kan han vänta sig att tuktas af tomtegubben, om
icke af någon annan. När drängarne skola bittida
ut på logen, så väcker tomten dem; likaså vid
kvarnar och kolmilor, när det nattetid händer, att
kvarnen går torr eller milan vill fatta eld. Bygges det i
gården, så plägar tomten om nätterna hjälpa till med
arbetet, och man kan då natten igenom höra, huru han
bygger och bultar på det nya huset. Likaledes vid
kvarnar och vattenverk. I alla hus, där det går väl till, tror
man, att det är tomten, som drager till gården, eller
som drager till bys. Men där husets folk emot
honom brister i aktning eller felar i god ordning och
snygghet, där drager han ifrån gården, så att alt
blifver odrygt i lada och kombinge, boskapen
van-trifves och bonden själf blifv.er utfattig.
Gunnar Olof Hyltén-Cavallius.
2.
Den nattgamle tomten.
Östergötland.
Det hände en bonde, att han aldrig hann sluta
sitt tröske förr än långt fram på våren, ehuru han
icke märkte sig inbärga mera säd än månge bland
grannarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
