Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sägner om necken. 1—7, af Arvid August Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen att sålunda söka, af onda makter få lära de
ljuf-liga toner, som höra himmelen till.
Emellertid finnas ännu spelmän, som föregifva
sig hafva lärt af necken. I Småland, icke långt ifrån
Vätterns strand, skall en gård finnas, som nämnes
Neckaryd däraf, att sådane lärde spelmän bott där
ifrån urminnes tider. Sist lefde där af denna
spel-mansslägt fyra bröder, som kallades neckar och
söktes af långväga boende till bröllopp och gillen.
Deras farfader säges först hafva spelat den polska,
som nu allmänneligen spelas och kallas neckens.
2.
/
Neckar och strömkarlar sägas finnas af alla
åldrar.
Om små neckbarn berättas en saga, huru de en
gång lekte på stranden af en flod, där de hade sin
bostad i djupet. Små piltar, tillhörande en prest i
närliggande by, hade kommit med i deras lek. Då
kom necken upp ur vågen med sin guldharpa och
spelade; men prestbarnen vågade icke dansa efter
hans musik, utan en af dem ropade: ”Hvad är det
värdt, att du spelar? Du får ändå aldrig
förlossning!” Vid dessa ord började de små neckbarnen
bitterligen gråta, och necken med guldharpan sjönk
med klagan ned i djupet. Detta rörde så prestens
barn, att de skyndade hem till sin fader och
omtalade, hvad sig vid floden tilldragit. Presten sade
synd vara med neöken och de små neckbarnen, och
genom den gode försonarens blod kunde ock de få
hoppas förlossning. Glade skyndade de små piltarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
