Carl von Linnés lefnadsminnen Tecknade af honom sjelf / 16 (1877) Author: Carl von Linné, Arvid Ahnfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Linnés ungdom och universitetsstudier, hans resa till Lappland och hans trolofning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

farhågan att han skulle förlora sin brud under den långa frånvaron, och under intrycket häraf skref han följande hittills otryckta, genom känslans glöd märkvärdiga afskedsverser, daterade den 20 febr. 1735, i original befintliga i Upsala hos Linnés dotterdotterson, ingeniör Ridderbjelke.

En älskandes Vale.

O mäktige Gud! Ett qvidande ljud         Nu ropar min själ, Som måste bortresa och bjuda farväl         Af den som är min Och hela mitt hjerta har uti sitt sinn’. O Sara, min vän Nog äro vi än...         Men tiden så lång Och ödet det hårda gör tvekande sång.         Gud vet hvad som sker När tiden och rummet mig kasta från er. Ty skull’ icke jag På min valete-dag         Min Lisa så kär Försäkra att blifva det jag städse är:         Dess trognaste vän Så länge i blodet fins värme igen. Hör ett det jag ber, I rygge ej er,         Fast verlden argklok Hon skulle vill’ bryta vår kärlighets ok,         Ja bryta den lag Som Gud och naturen gjort på första dag. Jag lofvar och svär För gudar, och bär         All olycka, om Jag någonsin ryggar min trofasthet, som         Jag endast er gjort, Mig tillföre verlden hvad litet ell’ stort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>