Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Linné i utlandet: vistelsen på slottet Hartekamp i Holland, besök i England och Frankrike. Det nya systemet, och dess triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man tog derpå trädgården i betraktande och Linné observerade en växt, som han såg för första gången. Han frågade Dillenius efter namnet. Vet ni icke det? blef svaret. Jo, om jag törs aftaga och undersöka en blomma, så skall jag genast säga det. — Ja, gör det! — Och Linné sade den rätta benämningen. Dillenius var likväl fortfarande tillbakadragen och kall mot främlingen.
Med misströstan om att kunna vinna hans vänskap, gick Linné dock efter ett par dagar ytterligare till Dillenius och anhöll att han måtte beställa ett åkdon till London, eftersom Linné icke kunde ett ord engelska. En betjent blef ock afskickad härför. Men innan jag reser — sade Linné — vill jag bedja er om en enda sak. Förklara, hvarför ni i förrgår yttrade till den person, som då var hos er, att jag var den der, som bringar oreda i hela botaniken. Med förlägenhet sökte Dillenius att vända samtalet på annat, men Linné var envis.
Nå, sade han slutligen: kom då med mig, gick till sitt bibliotek och hemtade Linnés ännu icke utgifna verk: Genera Plantarum, hvaraf Gronov utan Linnés vetskap sändt honom hälften af de tryckta arken. På alla sidor stodo NB. Hvad skall detta betyda? frågade Linné. Alla de oriktiga växtslägten, som finnas i er bok. — De äro icke oriktiga; men om de skulle vara det, ber jag er att upplysa mig. Med tacksamhet skall jag emottaga edra förbättringar. — Nåväl, låt oss göra ett försök. De vandrade ut i trädgården. Dillenius tog en växt — Blitum — som enligt hans och andras åsigt hade tre ståndare. Linné undersökte blomman och fann, såsom han förmodat, blott en ståndare. — Åh, det inträffar kanske med en blomma! — men det inträffade med alla. Man undersökte derpå flera växter, och de slägten Linné bestämt, visade sig vara de riktiga. Nu vände sig bladet. Linné säger på sitt kraftiga språk, att Dillenius efter den betan icke lemnade honom i fred en timme på dagen och »ändtligen släppte honom med tårar, kyssandes, sedan han tillförene tillbudit honom att lefva och dö med sig, som professionens lön vore tillräcklig för bägge.» Offentligen synes Dillenius icke hafva velat erkänna Linnés system, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
