Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Återkomsten till Sverige. Bryderier i Stockholm. Föredrag i vetenskapsakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Låten Malpigius anatomisera silkesmasken (Bombyx) för eder, sen huru stora under i honom. Här är dock mer i de andra. Låten Swammerdam anatomisera lusen för eder, då I skolen tillstå att det är det ackurataste verlden sett. Låten Réaumur visa eder Erucam processionariam och de andra insekternas upptåg och hushållning. Låten Frisch beskrifva för eder de andra allmänna kräken. Gån genom de mönsterrullor, jag uppsatt (efter hvar och en insekts familj) i Act. Lit. Svec. 1738, på de insekter af mig här i fäderneslandet igenfunnits uti 10 år. En annan gång, vill Gud, skall jag tillsätta deras synonyma.
Här är ett fält för alla kuriösa, som vilja se under och något nytt, det ingen förr sett. Denna del är oss lemnad föga rörd af förfäderna. Den lust har, håg, vett och qvickhet, pröfve den här. Här finnas saker, som äro sötare än honung, segare än silke, rödare än cochenille, men den som härtill lägger handen måste hafva tålamod, roligt sinne, fullt uppehälle. Han måste göra observationer i långa tider och ej hastigt.
Tiden är förfluten, ty slutar jag.
Dessa äro alltså de Guds verk, i hvilkas åskådande vi oss öfva skola. Dessa verken af den gudomliga konsten och makten, på hvilka vi böra använda våra lediga timmar. Gud har ju fört oss hit i verlden, som är på så oändeliga sätt beprydd. Han, som gifvit oss ögon att detta se, har ock dermed befalt oss betänka hvad vi se. Törs jag alltså säga, att den försmädar Guds lag, som säger att denna kunskap är onödig, ty den mig skapat har ock skapat dem. Låtom oss använda den tid, andra förslösa på gästabud, spel, dryckenskap och prat, att endast se dessa slägten an, så skall tiden vara nogsamt tillräcklig. Vi hafva ej fått kort lif, men gjort det kort. Menniskan är ock derför skapad, att hon skulle beskåda skaparens verk, och då hon admirerade kreaturet ock derigenom erkänna dess mästare. Här i synnerhet, der inga underverk äro större än de minsta.
Sådana skaparens och naturens under äro oräkneliga. Den är visast, som de mesta vet; deras kunnande för oss till skaparen, till oss sjelfva, till vår näring och uppehälle. Ej allom är oss gifven lika hjernans styrka, ej lika vilkor, ej lika tider och tillfällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
