Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu mera, som häntyder på en frisinnad åskådning. Då han bland annat i denna sin dagbok redogör för »fritänkarnes» läror, sker detta på ett sådant sätt, att han sjelf synes bekänna sig till dem. Han skrifver sålunda:
»Att en Gud är: verldens skapare och upprätthållare, det tro de alla och det visas dem af hela naturen. Men två andra personer tro de icke på, ty de säga att de två andra ej till minsta mån visas af naturen, som skett om de varit vid skapelsen. Att Kristus aflats af Gud säga de vara imitation af Jupiters procreatio deorum. De anse, atf Kristus varit en helig man, som exemplariter lärt moralen. De säga, att uti ett visst concilium blef Spiritus sanctus antagen, men det kom på en röst när vid voteringen, att han tappat numret.»
Det måste af hvar och en medgifvas, att en författare framställer icke på detta sätt en lära, som är motbjudande för hans egen uppfattning; också skall det i Linnés utgifna skrifter fåfängt sökas något vitnesbörd om intresse för de teologiska spetsfundigheterna. Det lär väl icke heller hafva varit utan inflytande på Linné, att han i tre år vistades i Holland, samtidens friaste land; visserligen var det för naturhistoriska syften han drog dit, men der måste i allmänhet hafva legat något kätterskt i luften.
Också var det icke endast Upsalateologerna, som togo anstöt af Linné. I Rom fingo hans skrifter 1758 en plats bland förbjudna böcker; men märkvärdigt nog fans det dock femton år senare en påfve, som befalde att Linnés system skulle offentligen föreläsas.
Ännu större skäl till misstankar mot Linnés renlärighet, än hvad samtiden kunde hafva anledning hysa, företer sig dock, såsom vi redan antydt, i Linnés anteckningar om Nemesis divina, ett slags »naturligt system» på det religionsfilosofiska området.
Egentligen var detta literära utbyte af Linnés lefnadserfarenhet afsedt blott för hans son, såsom man finner af förordet: »Min ende son! Du är kommen i en verld, den du icke känner. Du ser icke värden, men undrar på hans prakt. Du ser allt gå konfyst, som ingen såg’et, hörd’et. Du ser de vackraste liljor qväfvas af ogräs. Men här bor en rättvis Gud, som gör hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
