Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej kunna undanrödjas; mord kan det icke, alltså icke försonas (utan genom lika straff).
Haf aktning för qvinnan — och stjäl ej mannens hjerta.
Skaffa dig ingen orättfärdig vinning.
Var ärlig som en man af forntids ära och tro; då blifver du älskad af alla.
Deltag aldrig i ränker att störta andra, att du ej faller i egen grop.
Sök aldrig grunda din lycka på intriger.
Ingen karakter större än att vara ärlig karl.
Den slumpen ej upphöjt, kan olyckan ej förnedra.
Högmod första steget till galenskap.
Vakta dig för att grunda din lycka på någon annans fall.
(Denna varning, som i mångfaldiga uttryck framträder, synes Linné lagt synnerlig vigt uppå.)
Tro dig ej olycklig, fast simpel; fattig och frisk är mer än riksråd.
Fattige bonden släpar hela året om; har knapt halmen att ligga på. Minst får han af sitt arbete. Tänk på den arme slafven, som arbetar för dig, medan du sofver. Han plöjer åkern, du tager skörden. Du säger: det är min gård; jag kan göra och låta. Jag säger: det är icke din; Gud har lånat dig allt.
Allt hvad vi hafva är ett lån af Gud; vi hafva intet med oss, intet bortföra vi. När Gud tager sitt eller ödet, som är Guds exekutor, sörja vi, att hafva mistat vårt, som ej var vårt utan ett lån.
Gud gifver oss penningar att roa oss med, vi få derigenom vår kommoditet och mena deraf få glädje, som den fattige bonden utan penningar får och ler hjertligen. En fattig skomakare sjöng arla hvarje morgon; han förvärfvade penningar, men blef stum och trumpen.
Fattigdomen saknar mycket; girigheten saknar allt. Den girige är ogen emot alla, men värst emot sig sjelf. Den snåle näns ej äta; arfvingar förslösa och blifva lastfulla, som eljest kunnat blifva idoga och lyckliga.
De rika traktera, göra sig vänner; gästerna supa, torka sig om munnen; då de gå bort, tänka de ej mera derpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
