Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom det måste synas vår tid en hård lära, att barnen i tredje och fjerde led måste lida för Fädrens missgerningar, så måste detta ännu mera gälla om Linnés dom öfver vissa personer och slägter, öfver hvilka olyckor hopat sig, »att något hemligt måste vara syndadt, fast de lefde hederligt och ärbart inför verlden». Också hafva åsigterna öfver flera ämnen betydligen förändrat sig sedan Linnés tid, såsom att oäkta barn voro hemfallna under nemesis för föräldrarnas skuld, att syskonbarns äktenskap alltid blifva olyckliga, hvarpå åtskilliga exempel anföras, o. s. v. Att sluta af Linnés berättelser måste man äfven antaga, att sedligheten och framför allt familjelifvets renhet inom de högre samhällsklasserna under sednaste sekel, långt ifrån att hafva fallit, betydligen stigit.
Synnerligen egendomligt är, att bland Linnés berättelser alla afse en stramande vedergällning, ingen en belönande, utom följande: En svensk kapten inspärrade i en lada några ryska soldater, som der lågo sofvande, och låter sätta eld på ladan. En (rysk) kapten springer ut, lägger sig för fötterna på d. y. kornetten Joh. Gyllenborgs häst och beder om annan död, än att brännas lefvande; Gyllenborg frälsar honom. Efter slaget vid Dniepern blifver J. Gyllenborg fången, ligger utanför tältet sjuk; en (rysk) öfverstlöjtnant frågar om bland fångarna var någon J. Gyllenborg; tager honom hem, sköter honom till dess han blir frisk och gifver honom se’n en ansenlig summa penningar, för det han sauverade honom från branden.
Berättelserna åter om en hämnande nemesis, tillägger prof. Fries, äro för talrika att alla anföras och några af den sedligheten sårande art, att de aldrig böra till tryck lemnas. Efter Linné lagt mesta vigten uppå att visa, huru alla intriger för att störta andras, grundlägga egen lycka, träffas af en hämnande nemesis, anföra vi några af dessa först. Vi förbigå dervid de flera exempel Linné samlat dels ur gamla historien, dels ur fäderneslandets äldre häfder, såsom bekanta för hvarje historiens älskare. Af mera intresse torde vara, att se huru några (redan bekanta) historiska, men med Linné samtida händelser och personer bedömas af honom. Efter 1772 framlyser öfver allt Linnés
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
