Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ett fruntimmer fördes omkring, sjuklig och fattig, som sades kunna spå. Hon sade, att gården (i Stenbrohult) stode i fara för eldsvådor. Min moder ängslades, hon (den spående) sade: Bed Gud, så uppskjuter han det i eder tid. Gården afbrann strax efter min moders död. — Min broder Samuel var i Vexiö skola och var qvick; jag, som hölls för dum, var nyss kommen till Lund. Alla kallade min bror professor och sade att han skulle blifva professor. Hon, som sett ingen af oss, begärde få se något af våra kläder, sade om bror Samuels: han blifver prest; om mina: han blifver professor, reser vida, blifver namnkunnigare än någon i riket, och svor derpå. Min moder, att bedraga henne, visade henne en annan klädning, sägande det vara min broders. Nej, svarade hon, det är hans som skall blifva professor och bo fjerran.»
En varsel skildrar Linné sålunda: »Jag bodde på ena sidan om salen, min hustru på den andra. Min hustru hör jemte fem eller flera personer mig inkomma i salen, läsa upp min kammare, gå in, sedan gå ut och läsa efter mig, troende mig hafva lagt hatt och käpp från mig och komma in till henne. Men ingen kommer. Då säger min hustru: min man kommer strax, som ock sker, efter en half timme. Detta sker ej en, utan många gånger; äfven strax förr än jag kom hem, då jag varit i Stockholm. Kl. 12 på natten mellan den 12 och 13 juli 1765 hör min hustru huru det länge går tungt af och an i mitt museum, väcker mig, som ock hör det väl, fast jag visste att ingen var der, att dörrarna voro väl lästa och nyckelen inne hos mig. Efter några dagar får jag notifikation om, att min synnerlige och förtrognaste vän kommissarien Carl Clerck vid samma tid aflidit — och sannerligen var gången så lik hans, att om jag hört den i Stockholm, hade jag känt igen honom af gången.»
Linné berättar ytterligare några spökhistorier, men tillägger dock skeptiskt: »Hvarför spökar om natten, ej om dagen? Månne af samma orsak som att stjernorna ej synas om dagen?
Vi nöja oss med det redan anförda af dessa mystiska berättelser och skola, innan vi lemna Linnés uppfattning af Nemesis divina, blott påpeka ännu några egendomligheter deri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
