Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Linnés Orestes och brefvexlingen med honom. Linnés sista dagar. Hans familjeförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hans brefvexling med svenskar eger naturligtvis för Sverige ett ännu större värde, men af den samma är ännu obetydligt utgifvet; endast 46 af hans bref till sina landsmän äro hitintills tryckta.»
»Då jag haft tillfälle att se och granska en samling af 400 af Linnés svenska bref, och jag trott att många ibland dem förtjena att för lärdomshistorien förvaras, så har jag äfven önskat att utgifva en vald samling af de samma.»
Som prof bifogas i subskriptionsinbjudningen det nedanstående brefvet.
Till Arkiatern och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden, doktor Abraham Bäck.
Välborne Herr Arkiater!
Min förtrogna vän!
Efter M. K. B. har den nåden att vistas inför Deras Maj:ts ögon, så pålägger jag M. B., i de heliga vetenskapers namn, att föredraga vår nådigsta drottning åtankan af dess makalösa insektsamling.
Det är naturvetenskapen som skall stiga, i samma proportion, som de fingerade falla. Det är den, som leder oss i skaparens egna fotspår. Vi se nu endast glansen deraf; när vi komma närmare, få vi se den oändeligen konstiga inrättningen, i hvilken vi nu först fått genom de små insekter se rätt de första fotspåren. Ty han har gjort, intet utan största nödvändighet. Det är de upplystaste, som detta först skola märka.
Ingen dödlig har haft så stor samling af de präktigaste och längst fjerran samlade insekter, som Hennes Majestät. Tänk, huru många måst för deras samlande resa längst fjerran och våga tid och lif. De äro vanskliga och lättare skadas i potentaters händer än uti privatorum. Ty vore högst nödvändigt, att de æterniserades. Aldrig kunde Hennes Maj:t vinna ett perennare mausoleum efter sig, än om H. M. täcktes dem utgifva. Hvarför H. M. slagit detta nöjet ifrån sig, ser jag nog, och undrar derpå intet. Det gör mig ondt. Det gör mig ondt, att se åtskilliga auktorer efter hand hedra sig med det de fått uti några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
