Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Linnés Orestes och brefvexlingen med honom. Linnés sista dagar. Hans familjeförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kroppsbeskaffenhet, stinna ådror allt ifrån barndomen, stort hufvud och bakåt upphöjdt, med ett djupare tvärstreck emellan, som skilde den delen ifrån den främre: bruna och eldfulla ögon, skarp syn, god hörsel, dock ej för musik, på fötterna snäll och lätt, ett förträffligt minne till sextio års ålder, då förnamnen böjade undfalla honom; det var honom icke gifvet att lära språk, för den orsaken mindre nöjd med utländingar, som ej kunde tala latin. På latin uttryckte han sin mening fort, lätt, nogare och kortare än någon annan, när det ankom på naturaliers beskrifning; men för öfrigt gjorde han sig icke stor möda, allenast saken var med naturen öfverensstämmande. Det egna och intagande, som han hade i svenska bref till sina gynnare och vänner, kunde icke efterapas. Hans få tal röjde nog författarens qvickhet, tilltagsenhet, och vidsträckta kunskap, och skulle till äfventyrs icke anstått någon annan än Linné. Han sof ifrån kl. 10 till 3 sommartiden och vintertiden ifrån kl. 9 till 6; lemnade strax sitt arbete, när han kände sig trög och matt; ville gerna hafva godt sällskap om aftonen, der han var glad, skämtade och log hjerteligen.»
Och en af Linnés lärjungar under åren 1763 och 1764, sedermera professorn Fabricius i Kiel, berättar härmed beslägtade, roande drag. »Två hela år», säger han, »hade jag njutit lyckan af hans undervisning, ledning och förtroliga umgänge. Ingen dag förflöt, då jag icke såg honom, i det jag dels bevistade hans föreläsningar, dels också tillbragte flera timmar i vänligt samtal med honom. Under sommaren följde vi honom ut på landet. Vi voro tillsammans tre utländingar, Kuhn (amerikanare), Zoega (dansk) och jag. På vintern bodde vi alldeles midt emot honom, och nästan dagligen kom han till oss i sin lilla röda nattrock och gröna pelsmössa med pipan i hand. Han kom på en half timme, men stannade gerna en hel, ofta två. Hans samtal var derunder ytterst muntert och angenämt. Det rörde sig antingen kring anekdoter om lärda, som han känt, inom eller utom fäderneslandet, eller ock gaf han oss upplysningar, som vi begärde. Han log härunder af hjertans grund, och hans uppsyn var så glad och öppen, att man tydligt såg, i huru hög grad hans själ var danad för umgänge och vänskap.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
